You Don´t Mess with the Zohan

Titel: You Don´t Mess with the Zohan (Jiddra inte med Zohan)
Utgivare: Happy Madison Productions
År: 2008
Produktionsland: USA
Genre: Komedi
Regissör: Dennis Dugan
Skådespelare: Adam Sandler, John Turturro, Rob Schneider
Var: Hos F&T
Med: F, och bitvis T.

Jag måste säga att jag var en liiiten smula skeptisk mot den här filmen när vi hyrde den (och med lite menar jag "ganska mycket") eftersom det är en amerikansk komedi med Adam Sandler och det vet man ju hur det brukar sluta. Sandler har i och för sig gjort en och annan film som i alla fall nästan går att se (The Waterboy och Little Nicky), med betoning på nästan... Men i det stora hela, nej, jag är skeptisk.

Men så fel man kan ha! You Don´t Mess with the Zohan driver med alla grupper som går att driva med, och längst fram i kön står förstås palestinier och judar och det ändlösa käbblandet i Israel. Titelns Zohan (Sandler) är en israelisk hemlig agent (jude), deras svar på James Bond kan man säga men så oändligt mycket bättre på precis allt. Problemet är bara att Zohan börjar tröttna på att ständigt vara den som räddar dagen. Han har en annan dröm, nämligen att flytta till Amerika och bli - frisör.

Efter att ha avslöjat detta för sina föräldrar, som skrattar ut honom och frågar om han är en "fagele" (bög), bestämmer sig Zohan för att fejka sin egen död genom att "förlora" mot den palestinska sidans främste agent, Phantom, och på egen hand bege sig till Amerika under falskt namn för att kunna uppfylla sin dröm.

Så se upp, New York - mr Scrappy Coco(!) är här för att göra stan osäker! "Scrappy", som nu hävdar att han är australier/tibetan får anställning hos Dahlia, en (gasp!) palestinsk kvinna som driver en frisörsalong på den palestinska sidan av gatan (som förstås ligger mitt emot den israelisk-judiska sidan av gatan...).

Dahlias frisörsalong går väl inte så jättebra och hon är på gränsen till att bli vräkt eftersom bolaget som köpt upp hela gatan kräver ockerhyror i hopp om att affärsidkarna ska lägga ner - så att de kan riva allt och smälla upp ett köpcentrum. Men när Scrappy Coco kommer dit ändras allt.

Den stora poängen med den här filmen är, förstås (trumvirvel här, tack)... poängerna. Alltså skämten. Och det är förstås ganska tacksamt att driva med Israel-Palestinakonflikten och skillnaderna - men också likheterna! - mellan judar och palestinier (ingen i USA kan ju se skillnad på dem, vilket också noga poängteras). Själva storyn är väl sådär, men grundtanken är ganska fin iallafall: låt oss alla sluta slåss och istället hålla hand och sjunga "we shall overcome" så ska nog allt lösa sig, ska ni se.

Det finns en hel del scener som är helt obetalbara, Adam Sandler får verkligen excellera i att vara Adam Sandler här. Och det var det där med arabskämt - en av butikerna på den judiska sidan av gatan heter "Going out of business" och butiksbiträderna gör sitt bästa för att lura på kunderna falska märkesvaror till överpris. Det kanske inte låter så roligt, men det är det när man ser filmen...

Nå, hur som helst. Jag blev mycket positivt överraskad och skulle faktiskt kunna tänka mig att se den här igen (kanske till och med köpa den - på rea, iallafall) och det är ett jäkligt bra betyg för att komma från mig när det gäller den här typen av film. You Don´t Mess with the Zohan får 3,5 saxar av 5 möjliga och en liten guldstjärna i kanten bara för att.