The Last Winter

Titel: The Last Winter
Utgivare: Antidote Films
År: 2006
Produktionsland: USA/Island
Genre: Skräck
Regissör: Larry Fessenden
Skådespelare: Ron Perlman, James LeGros, Connie Britton
Var: Hemma.
Med: Ensam.

Ron Perlman må vara en av mina älsklingar på vita duken, men tyvärr är hans närvaro inte alltid en kvalitetsstämpel - tvärtom, för han har lyckats göra en hel del skitfilmer i sina dar. (Men han gör alltid bra roller.)

The Last Winter är en av dessa skitfilmer. Det är en inte särskilt skrämmande skräckfilm som dock har ett ganska intressant tema: miljöförstöring. Perlman spelar Ed Pollock, som arbetar för ett oljeföretag och leder ett oljeborrningsprojekt i en hittills orörd del av Alaska. Pollock och hans team, som består av andra oljearbetare samt två miljöforskare, ska dra en isväg för att kunna frakta in oljeborrningsmateriel, men på grund av de växlande temperaturnivåerna tror de båda forskarna att marken inte kommer att hålla för transportfordon.

Spänningar uppstår i den isolerade gruppen, och när en av dess medlemmar försvinner under natten och senare hittas ihjälfrusen i snön, börjar en av forskarna, Hoffman, misstänka att den senaste tidens varma temperatur frigjort gaser som medför hallucinationer och vansinne hos gruppens medlemmar.

Hoffman och Pollock måste bege sig iväg för att skaffa hjälp, men under tiden hinner alla möjliga konstiga saker hända...

En B-film med B-skådisar, skulle jag vilja påstå. Förutom Perlman då, som är en briljant skådis men som inte alltid väljer briljanta filmer (The Mutant Chronicles, anyone?). Perlmans meritlista innefattar ju annars lysande filmer som Rosens namn, Titan A.E., The Last Supper och Hellboy (jo, det ÄR en lysande film).

Ett av problemen som den här filmen lider av är det totala avsaknaden av en röd tråd eller någon form av förklaring på vad som händer. Det ska väl vara ännu mer skrämmande för både karaktärer och publik med icke-förekomsten av ett logiskt - nå ja, filmlogiskt iallafall - skäl till vansinne (förutom det uppenbara, Jorden är på väg att gå under på grund av miljöförstöring och global uppvärmning), men det blir mest tröttsamt: "jaha, nu dog han. Så oväntat." Slutet känns också väldigt bizarrt - det ska förmodligen fungera som en varning i stil med The Day the Earth Stood Still, men blir mest ett stort "Va?"

That said, så måste jag säga att miljön tilltalade mig. Jag gillar hela idén med ett isolerat tillhåll i ett ödsligt vinterlandskap (jag är till exempel all in favor för polarforskningsfartyg, forskningsstationer på Antarktis eller, som här, i Alaska). Rent allmänt funkade dessutom skådespelarinsatserna och produktionen var hyfsat påkostad, ingen überbillig B-skräck alltså. Men The Last Winter höll inte hela vägen - den var inte så genomtänkt som den hade kunnat vara och definitivt inte så skrämmande som den hade kunnat vara, trots de initiala The Thing-vibbarna. Och vad var grejen med de där jäkla korparna?

Nej, den får två stelfrusna lik av fem möjliga. Ska man se undergångsskräck så finns det nog bättre filmer än den här.

Och ett filmtips till...

Definitivt nånting att se på bio i höst: Sherlock Holmes med Robert Downey Jr. som Holmes! I rollen som Watson: Jude Law, regissör: Guy Ritchie. (Är det inte han som är/var gift med Madonna? Ja, så bra skvallerkoll har jag...)

Premiär 13 november enligt IMDb, och det kommer att bli SÅ bra, det känner jag på mig. =)

Spike + SF-western = sant!

Allas vår favoritvampyr Spike (nå ja, min favoritvampyr iallafall), a.k.a. James Masters, spelar "an outlaw who escapes death thanks to some dangerous aliens" i en ny Sci Fi Channel-produktion, Alien Western.

Det kan ju inte bli annat än bra. =)

Crank

Titel: Crank
Utgivare: Lakeshore Entertainment
År: 2006
Produktionsland: USA/UK
Genre: Action
Regissör: Mark Neveldine, Brian Taylor
Skådespelare: Jason Statham, Amy Smart, Jose Pablo Cantillo
Var: Hemma.
Med: Sambon, Greger, Kindfalk.

Åh, Jason! Vi har en seriös kärleksaffär han och jag - sen att den bara pågår från min sida, ja, det är sånt man får leva med. Jason Statham har armbågat sig upp till en topplacering (tillsammans med t.ex. Vin Diesel och Clive Owen) på min "skådisar som inte kan göra dåliga filmer"-lista (within reason, förstås. Vin Diesel har ju lyckats göra åtminstone en film som jag vägrar se, och Clive Owen har, tyvärr, faktiskt också gjort en dålig film - Derailed. Dålig film, men Clive var fortfarande bra.)

Nå, iallafall. Crank känns som urtypen för en mindless actionfilm: torpeden Chev Chelios (Statham) vaknar upp och upptäcker att han blivit injicerad med en drog som långsamt dödar honom. För att hålla sig vid liv tillräckligt länge för att hämnas på sin mördare (Cantillo) måste han hålla adrenalinet på topp hela tiden - med hjälp av rädsla, våld eller fysisk ansträngning. Han beger sig ut på en vansinnesfärd över hela stan för att leta reda på mannen som injicerade drogen, och på vägen hämtar han också upp sin flickvän (Smart) som hittills inte haft en aning om att hennes pojkvän är en lejd mördare...

Låter det cheesy? Det är det. Men Crank har nåt som många andra actionfilmer saknar - humor. Visst, one-liners i all ära (det finns en del såna här också), men hela filmen genomsyras av humor och självdistans och jag kan bara tänka mig hur kul Jason Statham - och filmteamet! - måste ha haft vid inspelningen av vissa scener. Till exempel när han springer, iförd sjukhuskläder, hög som ett hus på syntetiskt adrenalin, och med en hard-on som heter duga, genom hela stan. Eller den publika sexscenen i Chinatown! D skrattade så att han höll på att dö under den scenen, den är helt fantastisk.

Alltså - rolig action med en hel del skruvade scener, och en hel del snygga scener också. Och självklart ingår det en hel del bilkörning...

Crank får fyra fladdrande sjukhusrockar av fem möjliga, och det ska bli väldigt intressant att se tvåan som kommer i vår.

Shogun Assasin

Här skulle det ha kommit en recension på den klassiska charka-slafsa filmen Shogun Assasin men iochmed att LoveFilm uppenbarligen bestämt sig att bara he en version som är dubbad till engelska utan valalternativ till japanskt tal så blir det ingen sådan.. Finns verkligen få saker som stör så mycket som dubbad film med den vedervärdiga osynken mellan munrörelse och ljud... Ska man nu ta och dubba saker så ta en titt på Den onde, den gode, den fule, denna klassiska spagettivästern.. Inspelad i Spanien av en mestadels italiensk produktionsbemanning och en mix av italienska, spanska och amerikanska skådisar som i mångt och mycket talar sitt eget språk under inspelningen. I efterproduktionen satt en stackars tjomme och nogrannt gick igenom dessa italiensk-/spansktalande sekvenser och hittade ord på engelska som passade till munrörelserna och förmedlade det budskap som karaktären skulle förmedla.. Excellent arbete, hatten av!!

Undras om man måste hitta Shogun Assasin någon annanstans nu, eller om den får fortsätta vara osedd även framöver...

Så, snälla söta rara ni som ger ut filmer... OM ni nu MÅSTE dubba saker och ting.. Kan ni inte se till att låta orginalspråket finnas kvar också?? Det FINNS plats kvar på skivan till det, och det skulle göra mig så mycket gladare!!

Beyond Borders

Titel: Beyond Borders
Utgivare: Mandalay Pictures
År: 2003
Produktionsland: USA/Tyskland
Genre: Drama, krig, romantik
Regissör: Martin Campbell
Skådespelare: Angelina Jolie, Clive Owen, Linus Roache
Var: Hemma.
Med: Sambon. Typ. Han låg och sov i soffan.

När jag började se den här filmen var jag ett ögonblick orolig för att mitt tvärsäkra uttalande "Clive Owen har aldrig gjort en dålig film" skulle komma på skam. Den började nämligen inte särskilt bra... Men tack och lov, det ordnade upp sig.

Till att börja med kan jag säga: Beyond Borders är inte en film man ska se om man har bullat upp med en massa fika framför tv:n, för då är det stor risk att man sätter fikat i halsen vid några scener (bland annat när Angelina, eller, som hon heter i filmen, Sarah Bauford, kommer till Afrika och hittar det nästan ihjälsvultna barnet och hans svårt skadade mamma liggande ute i öknen. Hela Afrika-biten är faktiskt en rejäl fikasugsdödare, så försök inte ens).

Nå, filmen handlar iallafall om den bortklemade amerikanskan Sarah Jordan, som gift sig med Henry Bauford, den brittiske sonen till en välgörenhetsmagnat. (Linus Roache - och jag funderade rätt länge på var jag hade sett honom förut innan jag kom på att det var ju The Purifier från The Chronicles of Riddick!)

På en gala för nämnde fader, i London 1984, störtar en uppretad läkare och hjälparbetare vid namn Nick Callahan (Owen), tillsammans med ett av barnen från ett flyktingläger i Etiopien, in och kräver högljutt att få veta varför mr Baufords välgörenhetsorganisation slutat skänka pengar till de behövande i Afrika. Tumult uppstår, Callahan och den lilla flyktingpojken arresteras och den senare lyckas rymma från poliserna som ska ta honom till en immigrantförläggning. Dagen därpå hittas han död, ihjälfrusen.

Callahans upprörda tal och fyndet av den lille pojkens kropp tar knäcken på den hittills lyckligen ovetande och typiskt övre medelklassiga Sarah Bauford. Hon tar alla sina sparpengar, köper mat, medicin och andra förnödenheter och beger sig iväg till Etiopien, till lägret där Callahan arbetar. Vistelsen i Afrika och de vänner hon får bland hjälparbetarna kommer dock att förändra Sarahs liv... på mer än ett sätt.

Det låter som värsta smörjan (och att Angelina Jolie är med brukar ju inte direkt borga för hög kvalitet, även om jag faktiskt gillar både henne och de flesta av hennes filmer - särskilt Tomb Raider), men Clive Owen är en så ypperlig skådespelare att hela filmen lyfter. Ok, Angelina plutar med läpparna tills hon ser nästan galen ut, men det gör ingenting. Eller jo, lite. Men jag kan ha överseende, för hon är faktiskt bra ändå.

Vill du se en helt ok dramafilm med inslag av både romantik och explosioner (och en icke helt föraktlig dos moralfilosofi), så är det här filmen för dig. Jag ger den tre förbannade hjälparbetare av fem möjliga.

(Och vem vet, efter att ha sett den här filmen så kanske du rentav funderar på att skänka pengar till barnen i Afrika. Det gör iallafall jag.)

Fido

Titel: Fido
Utgivare: Lionsgate
År: 2006
Produktionsland: Kanada
Genre: Komedi, Drama, Skräck
Regissör: Andrew Currie
Skådespelare: Carrie-Anne Moss, Billy Connolly, Dylan Barker
Var: Hemma
Med: 'dreas

Om jag inte hade läst om den här filmen på Crippas filmblogg så hade jag nog aldrig kommit mig för att sen den. Jag hade möjligen sett affischen nån gång och automatiskt kategoriserat in den här filmen i det traditionella zombiefilmsfacket. Den är väldigt långt från det facket... det facket ligger i en annan korridor så långt bort är det.

Filmen inleds med en informativ film i svartvitt som berättar vart zombies kommer ifrån (radioaktivt rymddamm gör att alla som dör återuppstår som zombies som vill äta ditt ansikte) och hyllar företaget Zomco eftersom deras upptäckter lett till att mänskligheten vunnit kriget mot zombies och dessutom lyckats uppfinna ett halsband som göra att man kan vara en produktiv samhällsmedborgare även efter att man dött.

Ni hör ju redan nu att det inte är din mammas zombiefilm och så fortsätter det. Skyttelektioner är obligatoriskt i skolan och barnen får lära sig att man måste skjuta zombies i huvudet för att de ska dö. Det är mer status ju fler zombies man har i familjen och det är därför pappa Robinsson går med på att skaffa den zombie som sen blir sonen Tims bästa vän. Mellan städerna finns Wild Zones där zombies hasar runt på landsbygden och runt städerna byggs högre och högre stängsel.

Den här filmen är en bisarr blandning mellan Beethoven (filmserien om st bernhard-hunden inte den berömde kompositören) och Dawn of The Dead. Det låter oförenligt men det blir en skön kombination som jag skrattar åt många gånger. Billy Connolly gör en mycket bra roll som zombien Fido och Carrie-Anne Moss är underbar som 50-tals-hemmafru som bryr sig mer om att sonen blivit smutsig än om att han mobbas och inte har några vänner. I alla fall till en början. Trots att filmen bara är knappt en och en halv timme så hinner hon utveckla sin karaktär ordentligt. Ibland får man en liten obehaglig bismak av hur svarta behandlades under just 1950-talet men den försvinner med nästa huvudskott.

Om du vill se en film som inte är riktigt som andra så se den här. Om du inte har zombiefobi förstås. Jag ger den sex färgglada 1950-talsklänningar av sju möjliga främst på grund av jag blev mycket underhållen och för att skådespeleriet fungerar så bra.

Red Dwarf VIII

Titel: Red Dwarf VIII
Utgivare: 2entertain / BBC
År: 1999
Produktionsland: UK
Genre: Komedi
Regissör: Ed Bye
Skådespelare: Chris Barrie, Craig Charles, Danny John-Jules, Robert Llewellyn, Chloë Annett, Norman Lovett and Hattie Hayridge.
Var: Hemma.
Med: Suss och Martina

Jopps, en tv-serie.. Men då vi såg hela i en sittning (inte en SÅ stor bedrift med brittiska serier) så slänger jag in den här.

Lister, Cat, Kryten, Kochanski och Holly flyger tillbaka till en av nanorobotar återuppbyggd Red Dwarf där de finner att även den tidigare döda besättningen blivit återbyggd vilket leder till (med osviklig halvsunking komediserielogik) att trots allt konstigt som att det är 3 miljoner år senare och man befinner sig ST:V-långt ut i rymden tolkar situationen som att Lister snott ett skepp (trots att inget saknas) som han inte får flyga och hittat tre personer som inte borde vara där (även om nu Kochanski borde finnas med i besättningslistan). Så, hotade av två år i finkaburen för detta så bevisar de sin oskuld men detta genom att bryta diverse förordningar som leder till att de får två år i finkaburen för detta istället. *burkskratt*

Red Dwarf är en underbar serie, men det känns verkligen som att de nog skulle lagt ner den efter serie VI. Föregående säsong var sisådär och även så denna. Det ÄR rolig av och till, ganska ofta tillochmed, men det bygger alltför mycket på gamla skämt från serien och alltför mycket upprepanden.. Ex. Lister och Rimmer blir fösta genom korridoren till Kaptenens kontor som sitter och ser besviken/förnärmad/irriterad ut.. *burkskratt* ggr 10

En skoj serie, som fortsätter roa även i denna sista (?) serie, men som borde fått självdö efter 6:an..

3 scuttlebots av 7 möjliga är tyvärr allt jag kan ge denna..

(S och M.. Då vi såg denna alla tre, editera gärna detta med egna synpunkter och lägg till era betyg..)

En andra åsikt - Susanne
Jag tycker att det här är en av de bättre Red Dwarf säsongerna. dynamiken känns fräschare eftersom det är fler karaktärer och i och med att de gått tillbaka till att spela in med publik så är den komiska timingen också bättre. Visst finns det scener som skulle kunna tas bort och vissa sekvenser är alldelens för långa och utdragna och ologiska men i allmänhet så gillar jag det här.
Jag skulle gärna se en fortsättning men tyvärr verkar det orimligt. Enligt rykten ska det sock komma två halvtimmes-långa specialavsnitt i år så jag får väl hoppas på det och tillsvidare få min törst efter brittisk scifi-humor mött av Doctor Who.
Jag ger Red Dwarf VIII fyra insmugglade Chicken Vindaloo av sju möjliga.

Och en tredje åsikt - Martina
Precis som 'dreas är jag mer förtjust i de tidigare säsongerna, jag tycker faktiskt att från det ögonblick som Kochanski dyker upp som "regular cast" så förlorar serien lite av den humor som fanns tidigare. Jag respekterar att Chris Barrie var less på rollen som Rimmer och inte hade tid, vilket var anledningen till att han skrevs ut ur serien ett tag, men Kochanski är helt enkelt inte lika rolig och det blir inte ett lika bra samspel mellan henne och de andra.

Just i säsong 8 så finns det med så många trötta upprepningar (kaptenens kontor IGEN?!) att det till slut inte är roligt längre. Visst, det finns många ljuspunkter även i den här säsongen, men på det stora hela tycker jag att det är den tamaste. Jag är inte heller ett jättestort fan av studiopublik, det var rentav ganska skönt att slippa den i säsong 7... (och säsong 6? Kommer ej ihåg).

Nej, även fast det är kul att se sista säsongen och det finns en del humor även i den (The Canaries och deras olika uppdrag - fantastiskt!) får Red Dwarf säsong 8 bara två extra robothuvuden av fem.

En obekväm sanning

Titel: En obekväm sanning (An Inconvenient Truth)
Utgivare: Paramount
År: 2006
Produktionsland: USA
Genre: Dokumentär
Regissör: Davis Guggenheim
Skådespelare: Al Gore
Var: Hemma.
Med: Sambon.

Det här är en viktig film. Med mitt nyvunna miljöintresse (nä, inte riktigt sant - jag har alltid vurmat för miljön, men inte direkt intresserat mig aktivt för den) så ville jag se dokumentären om förre vicepresidenten Al Gores miljökampanj, där han reste runt i USA och höll tusentals föreläsningar om den globala uppvärmningen. Detta var 2005, filmen kom 2006, och det är svårt att säga om det har blivit bättre eller sämre sedan dess.

Ja, miljöhoten har förstås blivit fler - men har politiken och viljan förändrats? Enligt dokumentären verkar de flesta politiska ledare bara vilja stoppa huvudet i sanden när det gäller miljön, och dessutom envisas många med att eventuella satsningar på miljöpolitiken kommer att rasera det ekonomiska systemet. På detta svarade Al Gore lite torrt att man måste ju se till den stora helheten: "Om vi inte har någon planet..."

Många tycker att Al Gore är en trist figur, men jag har sett honom hos Jay Leno och på Letterman och tycker att han är väldigt roligt, på ett torrt, nästan brittiskt, sätt (det är väl därför han inte går hem hos amerikanerna). I En obekväm sanning är han också rolig att lyssna på och dessutom väldigt passionerad angående sitt ämne. Det blir ganska mycket gloom and doom när han berättar om smältande is på Nord- och Sydpolen, torka, översvämningar och allt annat som den globala uppvärmningen ställer till med, men han påpekar också att vi HAR ju all teknik och kunskap vi behöver för att rätta till problemet - det är bara den politiska viljan som saknas.

Och nu när Obama kliver på som världens mäktigaste man så kanske inte ens den saknas.

En obekväm sanning får fyra smältande isberg av fem möjliga. Se den, den innehåller mycket som kan vara bra att tänka på.

The Bank Job

Titel: The Bank Job
Utgivare: Lionsgate
År: 2008
Produktionsland: UK
Genre: Thriller, drama
Regissör: Roger Donaldson
Skådespelare: Jason Statham, Saffron Burrows, David Suchet
Var: Hemma.
Med: Sambon.

Jepp, Jason Statham-tema. Det är vad jag och sambon har haft ett tag nu. The Bank Job skulle kunna vara Storbritanniens svar på Ocean´s Eleven fast i 70-talets London - och med betydligt ruffigare skurkar än de eleganta gentlemannatjuvarna i Las Vegas.

Det är faktiskt inte särskilt mycket pangpang, ingen halvnaken Jason Statham och inte ens några snygga biljakter. Men det betyder inte att det inte är bra.

Statham spelar Terry Leather, en småfifflareoch bilhandlare i ett av Londons mindre eleganta områden. Han har problem med låneindrivare och det faktum att hans bilar inte säljer särskilt bra. Men en dag dyker hans gamla barndomsvän Martine (Saffron Burrows) upp med ett förslag: hon vill råna en bank. Terry går med på förslaget och tillsammans med några vänner börjar de planera det perfekta rånet... Men det finns en hake som de är omedvetna om; en höjdare inom underrättelsetjänsten har i själva verket anlitat Martine för att tömma ett specifikt fack i bankvalvet, ett fack som innehåller, för kungafamiljen, mycket komprometterande fotografier.

Och inte nog med det; just den här banken används av halva Londons undre värld - och när de får veta att deras hemligheter blivit stulna, så vet man aldrig vad de kan ta sig till.

Den här filmen är faktiskt (löst) baserad på en verklig händelse, The Baker Street bank robbery år 1971. Rånet tystades ner av myndigheterna, och rånarna infångades aldrig. Vad som egentligen hände vet antagligen ingen (som inte var/är i regeringsposition i Storbritannien), men The Bank Job är väl en lika god gissning som någon annan...

Alla de klassiska bankråne-klichéerna finns med, de gräver till och med en tunnel in till kassavalvet! Det är så betryggande med såna filmer. Och för att fortsätta trenden med vanligtvis schyssta skådisar som spelar skurkar, så har David Suchet (av de flesta kanske bättre känd som Hercule Poirot!) rollen som Londons porrkung. =)

The Bank Job får fyra stulna guldtackor av fem möjliga.

Illusionisten

Titel: Illusionisten (The Illusionist)
Utgivare: -
År: 2006
Produktionsland: Tjeckien, USA
Genre: thriller, romantik, drama
Regissör: Neil Burger
Skådespelare: Edward Norton, Paul Giamatti, Jessica Biel med flera.
Var: Hemma i soffan på DVD
Med: 'dreas, Micke och Liza

Jag ska börja med att erkänna att jag är en sucker för kostymfilmer. Jag älskar att se kläder och miljöer från andra tidsåldrar på film och den här filmen gör mig inte besviken. Det är sekelskiftesextravagansa och jag gillar det verkligen.

I grunden är det här en romantisk saga av modell 1A. Pojke av folket möter adlig flicka, stöter på problem, skiljs åt, träffas igen och så ... ja blir det ett lyckligt slut eller inte? Pojken i det här fallet är son till en möbelsnickare och har blivit facinerad av magi-trick efter ett möte med en vandrande magiker. Flickan är grevinna av Techen och mycket mer än det får man inte veta om henne. Han charmar henne med magitrick när de är i tidiga tonåren, föräldrarna kommer på dem och förbjuder dem att ses mer vilket självklart inte hindrar deras unge kärlek från att blomma i undanskymda skogskojor och likandne. De planerar en flykt tillsammans men självklart så blir de upptäckta precis samma dag som flykten ska äga rum. Pojken försvinner på egen hand och historien flyttar sig tiotalet år framåt. Pojken har nu blivit man och charmar allmänheten i sekelskiftets Wien med sina illusionist-trick. En kväll sitter kronprinsen Leopold i publiken och när pojken, som tagit namnet Eisenheim, vill ha upp en frivillig så anmäler han sin väninna och blivande fästmö som självklart är den förut nämnda grevinnan... I historien finns också en lojal men magiintresserad polischef brilliant spelad av Paul Giamatti och slutet påminner en del om slutet på De Misstänkta.

Det här är en vacker, romantisk film som även ger viss hjärnmotion. Skådespelet är helt ok (få kan se förtvivlade ut så bra som Edward Norton kan) och illusionist-tricken (som för övrigt till så stor del som möjligt inte är trickfilmade. Edward Norton hade en magiker-tränare.) ger en trevlig krydda.

Betyget blir fem framtrollade mynt av sju möjliga.

Shoot 'Em Up

Titel: Shoot 'Em Up
Utgivare: New Line Cinema
År: 2007
Produktionsland: USA
Genre: Action
Regissör: Michael Davis
Skådespelare: Clive Owen, Monica Bellucci, Paul Giamatti, Steven McHattie, Daniel Pilon m fl
Var: Hemma i soffan, på DVD
Med: Suss

Smith hjälper till att förlösa ett barn samtidigt som han avverkar elakingar runt omkring sig, flyr sedan med barn och lyxprostituerade Donna Quintana, som han mer eller mindre tvingar att hjälpa till, och mejar under denna flykts gång ner tjog efter tjog av namnlösa skurkar anlitade/ledda av en stygging spelad av Paul Giamatti.. Filmen är precis så överraskande och djuplodande som det verkar, men det GÖR ingenting, den underhåller och den gör det bra..

Är detta en kvalitativt bra film? Nej! Är det en bra story? Nej! Borde man skratta när folk dör till höger och vänster under mer eller mindre vidriga former? Nej! Men det gör man lik förbannat.. Varför? Det är så fasansfullt verklighetsfrämmande, vad än dom hittar på.. Välgjort, snyggt filmat och välspelat, och med den där tydliga skillnaden mellan verklighet och fiktion.. Laddar om gör man när det är dags för en oneliner eller rolig situation, ett väl beprövat koncept från de numera klassiska Hong Kong-filmerna från 80-/90-tal!!

Resultatet av detta är att jag kände mig mer än lovligt underhållen, mer så än jag blivit av en film på länge.. Jajjomensan, det är övervåld av alla de slag hela tiden och på alla de sätt, men gjort med glimten i ögat och så överdrivet att det bara blir roligt och underhållande.. Det är så här underhållningsvåld ska vara helt enkelt! En dryg, blasé och allmänt grinig "hjälte" som lyckas med alla de manövrer han får för sig, avverkar tjogtals med elakingar per scen spottandes kulor på de mest påhittiga sätt samtidigt som han med föga glädje men viss entusiasm slänger ifrån sig oneliners och avsky för olika handlingar och personlighetstyper..

En mindre ramberättelse finns, men mest bara för att det ska finnas en anledning för skurkarna att skaffa fram fler småskurkar som ger sig efter hjälten för att dö på något innovativt sett..

Som sagt, egentligen inte en BRA film, men YTTERST underhållande!! Så betyget reflekterar inte vad jag ansåg om filmen kvalitativt, utan att jag som tidigare nämnt blev så överraskande underbart underhållen av den!! Sex sönderpepprade elakingar av sju möjliga..

Australia

Titel: Australia
Utgivare: 20th Century Fox
År: 2008
Produktionsland: USA/Australien
Genre: Drama, äventyr
Regissör: Baz Luhrmann
Skådespelare: Nicole Kidman, Hugh Jackman, David Wenham
Var: Filmstaden, salong 6.
Med: Mamma.

Oj oj - 2 timmar och 45 minuter episk äventyrfilm med vibbar av allt från Mitt Afrika till Borta med vinden (och vilken random andra världskrigsfilm som helst); så kan man beskriva Australia. Eller så väljer iallafall jag att beskriva Australia.

Grundstoryn påminner inte så lite om Mitt Afrika med Meryl Streep och Robert Redford: kultiverad kvinna reser ut i ödemarken till gård som den äkte maken vurmar för. Kvinnan ifråga är inte alls road av vare sig gården eller vildmarken, men när maken kolar tar hustrun över skötseln av gården, övervinner svårigheter och blir i slutändan mycket älskad av de infödda arbetarna. Ja, och naturligtvis finns där en snygg (vit) karl att inleda ett förhållande med.

Men Australia är mer än bara en film - den är två, kanske rentav tre, för det finns då material så det räcker och blir över. Förutom att rädda gården (dels från ruinens brant, dels från den kallsinnige markägaren och konkurrenten Carney, vars henchman Fletcher är filmens egentlige skurk) måste lady Sarah Ashley (Nicole Kidman) även rädda den lille blandraspojken Nullah från att omhändertas av kyrkan (och staten) samt, förstås, genomleva ett världskrig som efter Pearl Harbor även drabbar Australien.

Filmen hade också gott kunnat kapas ner en halvtimme genom att man skippat alla närbilder på en rödögd och upprörd Nicole Kidman... det var många väldigt långdragna sekvenser då jag bara ville skrika "men kom igen då!"

Det var kul att Luhrmann (som är australiensare) faktiskt valt att använda riktiga australienska skådespelare; Kidman spelade dock britt men både Hugh Jackman och David Wenham (Faramir från LotR!) är ju aussier de också och det måste ha varit skönt för dem att för en gångs skull tala med sin riktiga accent. =) Det enda problemet var att se Faramir spela skurken...

Jag gillade den här filmen. Visst, den var lite för lång, men å andra sidan så är nästan alla filmer nuförtiden minst 2 timmar, oftast närmare 2½, så den var ju inte så mycket längre än genomsnittsfilmen. Inte heller var den sådär över hövan orginell, men det kan jag också förlåta den för. Alla filmer kan ju inte vara orginella.

Australia får fyra didgeridoos av fem möjliga, och ett pluspoäng för att jag faktiskt inte störde mig på ungen (Nullah) en enda gång!

Wall-E

Titel: Wall-E
Utgivare: Pixar
År: 2008
Produktionsland: USA
Genre: Animerat, komedi, drama
Regissör: Andrew Stanton
Skådespelare (röster): Sigourney Weaver, Jeff Garlin, Kathy Najimy
Var: Hemma.
Med: Sambon.

Jag vet inte om jag kanske har en dålig dag när det gäller film - Wall-E blev ju hyllad både till höger och vänster när den kom (och jag hade tänkt gå och se den på bio, men SF här i stan vägrade att ta in den engelska versionen), men jag blev inte riktigt gripen av den lille sopsamlarrobotens öde. Första halvan av filmen var ganska långdragen, och andra halvan... ja, den var rätt seg den också.

Wall-E är alltså en liten robot vars uppgift är att samla och komprimera skräp. Han är den enda fungerande roboten kvar på Jorden, som övergivits av människorna för mer än 700 år sedan. Skräpet ligger i enorma berg över hela planeten och Wall-E jobbar träget på - tills dagen då han hittar nånting konstigt. En grön växt...

Den filmen jag egentligen hade velat se, det är hur det gick till när de återvändande människorna byggde upp Jorden igen. Det hade varit en bra film. Men Wall-E, nja, den får nog tre defekta robotar av fem - den var ok, men inte mer.

Jumper

Titel: Jumper
Utgivare: 20th Century Fox
År: 2008
Produktionsland: USA
Genre: Action, Science fiction
Regissör: Doug Liman
Skådespelare: Hayden Christensen, Rachel Bilson, Samuel L. Jackson, Diane Lane
Var: Hemma.
Med: Sambon.

Nja, det fanns ju en anledning till varför jag inte såg den här på bio - tunn story, Hayden Christensen - need I say more?

Ok, ok, Samuel L. Jackson är med och det uppväger ju en del, men den här idén med "I´m gonna kill you - for no particular reason!" börjar kännas lite sliten. Jag saknar en djupare mening med den här filmen - varför finns den har mutationen? Vilka är egentligen paladinerna (nu förklaras de med en enda mening i förbifarten)? Det hade ju kunnat bli så mycket bättre.

Storyn är iallafall som följer:

Den unge David Rice upptäcker en dag att han kan teleportera. Han rymmer hemifrån, kommer över en massa pengar och lever livets glada dagar i ett gäng år - tills han blir upptäckt av en hemlig organisation vars syfte är att spåra upp och döda alla "jumpers". Eftersom David är en hyvens kille så måste han ju rädda sin pappa och sin childhood crush från skurkarna, och dessutom överleva själv på nåt vänster. Och eftersom det här är en amerikansk film... ja, ni kan säkert lista ut hur det går.

Nä, det här var trist. Två mycket svaga paladiner av fem möjliga. (Nu överger jag också den sjugradiga skalan till förmån för en femgradig. Det känns helt enkelt bättre.)

Lovefilm

Ett tips till alla som gillar film men tycker att det är drygt att fara iväg och hyra, alt. inte vill köpa varje film man vill se: Lovefilm.se är en riktigt bra hyrfilmssajt med stort utbud.

För mellan 59:- och 249:- kr i månaden (det beror på hur många filmer man vill ha per månad och hur många man vill ha hemma per gång) kan man hyra det mesta, och eftersom det är så billigt så kan man lägga till vilka skitfilmer som helst på sin lista och se dem bara för att det kan vara kul.

Under den tid jag har varit medlem (nåt år eller så) har jag sett allt från sci-fi från 1950-talet (War of the Worlds från 1953 var en höjdare) till anime (jag kan rekommendera både Tokyo Godfathers och Legender från övärlden) och drama (Everything is illuminated, The Constant Gardener och The Fountain är tre fantastiska filmer som jag antagligen inte hade sett annars). Ja, och en massa annat förstås!

Det är inte ofta jag INTE hittar det jag vill se på Lovefilm, och dessutom är det smidigt - man får hem filmerna i brevlådan, skickar tillbaks dem när man sett dem och får nya. Sen att skivorna ibland (gäller främst de riktigt populära filmerna) är repiga, så att de hackar eller kanske rentav inte går att se alls... ja, det får man ta helt enkelt. Man kan alltid beställa en ersättningsfilm om det skulle vara så.

Masters of the Universe

Titel: Masters of the Universe
Utgivare: Warner Bros
År: 1987
Produktionsland: USA
Genre: Action
Regissör: Gary Goddard
Skådespelare: Dolph Lundgren, Frank Langella, Courtney Cox
Var: Hemma i soffan, sänd på TV
Med: 'dreas till en börja med men sen ensam...

Ska man vara helt ärlig är detta inte en serietidningsfilm, det är en film baserad på en animerad serie. När jag var i liten var He-Man det häftigaste som fanns. Det var på den tiden det inte gick tecknad film på tv annat än på julafton och allt annat kom på videokassetter som man kunde hyra om man var lycklig nog att äga en videobandspelare. Det här var alltså nån gång tidig jura-period.

Den här filmen är allt annat än häftig. Den är ärligt talat fruktansvärd. Jag ansträngde mig verkligen för att hitta något förmildrande, något roande, något trevligt att titta på eller ens något att bry mig om. Men nej. Inte en enda sak. Eller jo vänta, en sak, namnen är helt underbart klyshiga men eftersom dom inte är skapade speciellt för filmen så räknas dom inte till förmildrande omständigheter.

Den grundläggade storyn är att en inbördeskrig pågår på planeten Eternia. Den onde Skeletor vill ta över makten, slottet Greyskull och bli mästare över universum. Hans motståndare i kriget är He-Man som har stöd av Häxan (nej, hon får inte ens nått namn) och kan kanalisera Greyskulls kraft via sitt stora svärd. När filmen börjar har Skeletor precis tagit sig in i slottet via en överraskningsattack och utplånat typ hela motståndsrörelsen eftersom dom enda som He-Man i resten av filmen får hjälp av är Men-At-Arms och hans dotter Teela samt den uppenbara comic reliefen (vad heter den sortens karaktär på svenska egentligen?) dvärgen Gwildor som är låssmed och uppfinnare. Det visar sig att det är Gwildor som har orsakat att Skeletor tagit sig och överraskningsattackerat slottet genom sin kosmiska nyckel. Som tur är har han en till. Det ena leder till det andra och plötsligt har He-Man i sin hockeyfrilla och S&M-speedos hamnat på jorden. (ironi) Jag blev så förvånad (/ironi). Efter det är det tappade nycklar, förvirrade poliser, dumma tonåringar, plastiga kulisser och otroligt dåligt skådespeleri för hela slanten innan eländet äntligen är över.

Ta mitt råd. Se inte den här filmen. Den är precis så dålig som du tror.

Betyget blir knappa två hockeyfrillor av sju möjliga.

No, no, no...

... for the love of my black eyeliner, no! The Crow är en av mina favoritfilmer, ettan alltså inte uppföljarna, och nu ryktas det om en remake! Och inte nog med att det inte kan bli bättre så är det dessutom regissören som gjorde League of Extraordinary Gentlemen som ligger bakom.

Det kan inte bli bra. Jag hoppas det inte blir av... jag hoppas verkligen.

Så här säger Stephen Norrington själv:

“Whereas Proyas’ original was gloriously gothic and stylized, the new movie will be realistic, hard-edged and mysterious, almost documentary-style,” Norrington told Daily Variety.

Lämna min tragiske anti-hjälte ifred säger jag...

Mjo, det KAN bli hur bra som helst..

Dystopisk post-apokalyps, helt och hållet min kopp te. Blir som ännu lite knäsvag när jag tänker på Mad Max filmerna, och nya Terminatorserien KAN ju inte bli dålig, eller hur?? Action, explosioner och en sjuhelvetes sönderbombad värld som folk försöker överleva i.. Mumma..



Matrix serien var go, gillade som serierna Jeremiah och Jericho (även om den senare är för lite post-apokalyps och för mkt normalitet), jag plågade mig för tusan igenom Postman bara för att den uppfyllde genre-kriteriet...

Och när inga filmer om detta finns tillgängligt kan man ju alltid spela Fallout spelen på datorn.. Undras när The Road kommer till oss och om den blir bra..

Filmåret 2009

Förutom Wolverine så kommer det ju ett gäng andra filmer som jag är ganska sugen på under 2009:

• Inkheart - fantasy baserad på Cornelia Funkes Bläckhjärta, en ungdomsbok som fått väldigt bra kritik. Jag har dock inte läst boken än.
• Outlander - låter som värsta cheesy b-filmen ("During the reign of the Vikings, a being from another galaxy crash-lands on Earth, bringing with him an alien predator."), men hallå, det är ju Karl Urban!
• Underworld: Rise of the Lycans - ännu en uppföljare till Underworld, denna gång utan Kate Beckinsale, tyvärr.
  
• Coraline - animerad film baserad på Neil Gaimans bok. Hur kan det inte bli bra?
• Friday the 13th - jag är en sucker för gamla stalk and slash-filmer, och det här är en ny stalk and slash; en prequel till hela Friday the 13th-serien. Förhoppningsvis blir den lika bra som Rob Zombies Halloween.
  
• The International - jag har hittills inte sett en dålig film med Clive Owen.
  
• Watchmen - serietidningsfilmen över alla serietidningsfilmer! Nu verkar det nästan som att hela bråket mellan filmbolagen är över, för Watchmen har ett premiärdatum (13 mars enligt SF).
  
• Star Trek - jag är även ett stort Star Trek-fan. Och trots att jag hört omdömen som "Beverly Hills in space" om den nya Star Trek-prequelen, så måste den ses.
  
• Terminator Salvation - den kan ju inte vara sämre än trean. Just nu följer jag dessutom Terminator: The Sarah Connor Chronicles som ger mersmak, så det kan bli intressant att se den nya Terminatorfilmen. Enligt IMDb är dessutom min favvoskådis Helena Bonham Carter med!
• Harry Potter and the Half-Blood Prince - ja, ok då. Jag har ju sett de andra fem, men in all honesty så är jag inte så väldigt smittened av Harry Potter. Böckerna är ok (ettan och femman är bäst), filmerna är också ok, men jag kommer inte direkt campa utanför bion när biljetterna släpps.
  
• Where the Wild Things Are - baseras på en barnbok som jag är helt säker på att jag läst en gång i tiden.
  
• District 9 - en sci-fi producerad av Peter Jackson? Sign me up!

Och på dvd: Repo! - the Genetic Opera. När släpps den? När, när?! (I Europa alltså - den amerikanska utgåvan kommer i januari).

Var är min hink?

Lite ögongodis så här på morgonen? Åter på temat superhjältefilmer så tog jag en titt på trailern till Wolverine som har världspremiärden 1:a maj (japp, vi slipper vänta (om nu inte SF är elaka och inte skickar en kopia upp hit till kalla norden)). I alla fall, inte nog med att Hugh Jackman åter igen gör Wolverine lysande men en del andra X-pojkar och flickor dyker också upp... jag skymtade bland annat en av mina favoriter - cajunen Remy "Gambit" LeBleu. Jag tyckte mig också se en glimt av Emma Frost och hennes brillianta förmåga att förvandla sig till diamant (see what I did there... :)) men hon finns inte med i roll-listan på imdb.com så det kan vara en annan mutant med liknande egenskaper.

Jag ser skrämmande mycket fram emot den här filmen. vad jag kan se så uppfyller den både explosions och ögongodiskvoten så om berättelsen är nått att ha (och om dom inte förenklar/förändrar för mycket så lever hoppet) så kan det här bli riktigt bra.

På tal om serietidningsfilmer...

... som ju som sagt är en av mina favoritgenres så fick jag höra ett roligt rykte idag - Det ska göras film av Red Sonja, ni vet Conans kvinnliga barbar kompis i den minimala kedjebrevs-bikinin. Regissör är Robert Rodrigues och Sonja själv ska spelas av ingen mindre än Rose McGowan. Duon presenterade planerna på Comic Con '08 och planerar en premiär om ungefär ett år. 

Jag hoppas på snärtiga kommentarer, blodig action och mycket ögongodis... 

10 tabun bland filmsnobbar

Vill ni veta vad ni absolut inte får säga i ett rum fullt av svartklädda filmsnobbar och, ve och fasa, filmskolestudenter?

Klart ni vill.

Så, ut med er nu och lamslå kultursverige!

Death Race

Titel: Death Race (a. k. a. Death Race 3000)
Utgivare: Universal Studios
År: 2008
Produktionsland: USA/Tyskland/UK
Genre: Action
Regissör: Paul W. S. Anderson
Skådespelare: Jason Statham, Joan Allen, Tyrese Gibson
Var: Hemma.
Med: Sambon.

En dystopisk actionfilm med en plotline lika subtil som en yxa i ansiktet; Nyckeln till frihet möter The Fast and the Furious möter The Running Man. Ungefär så kan man beskriva Death Race.

Jason Statham spelar tävlingsföraren och ex-kåkfararen Jensen Ames som döms för mordet på sin fru och skickas till USA:s värsta fängelse. Där blir han mer eller mindre tvingad att delta i Death Race, en biltävling där den skickligaste föraren - eller den som dödar flest medtävlare - vinner. Fem vinster, sen är man fri... men Jensen Ames är där för att ersätta en annan förare och behöver bara vinna denna enda gång. Problemet är bara att det kommer han inte få göra.

En cheesy actionfilm, yet strangely appealing - och Jason Statham är ju alltid Jason Statham. Jag har nyss sett Transporter 1, 2 och 3 där hans primära fuktion är att köra bil och ta av sig på överkroppen - och gissa vad, det är precis det som är hans funktion i Death Race också. ;) Tja, jag klagar inte.

Det hade förmodligen varit mer värt att se den här filmen på bio - mycket pangpang och exploderande bilar - men jag tycker att den funkade bra även hemma i tv-soffan. Man behöver inte koppla in hjärnan på något sätt (som jag skrev, plotten är väldigt subtil *host*) utan kan bara låta sig underhållas av en whiskeyhes Statham, snabba bilar och lite mindless violence, i den trygga förvissningen att det här är en amerikansk film och självklart fixar sig allting på slutet.

Death Race får tre, nej, tre och en halv, tungt armerade racerbilar av sju möjliga, samt ett litet pluspoäng för att den inte är rädd för att gotta sig ner i klichéer. Det är den sortens film. =)

The Day the Earth Stood Still

Titel: The Day the Earth Stood Still
Utgivare: 20th Century Fox
År: 2008
Produktionsland: USA
Genre: Science fiction/action
Regissör: Scott Derrickson
Skådespelare: Keanu Reeves, Jennifer Connelly, Kathy Bates, John Cleese
Var: Filmstaden Luleå, salong... det kommer jag inte ihåg. Förmodligen 6.
Med: Ett helt gäng folk. Jag tror vi var 14 pers som gick tillsammans.

Det är alltid kul att se en nyfilmatisering när man sett orginalet - om inte annat för att se hur mycket filmerna liknar varandra. Inte alls, i det här fallet.

Keanu Reeves, mannen med ett ansikte, spelar här utomjordingen Klaatu, som sänts till Jorden/Terra tillsammans med roboten GORT. Syftet med Klaatus resa till Jorden är att rädda planeten... men kanske inte på det sätt människorna tror.

Tja, vad ska man säga. Till att börja med är filmen snyggt gjord (det måste ha gått åt en hel del datorkraft till animeringarna) och den behandlar även ett aktuellt ämne, nämligen miljöförstöring och vad människan måste göra för att rädda planeten. The Day The Earth Stood Still är på det sättet en film i tiden - men den kanske kommer att kännas aningen daterad om några år?

Det var också ett lysande val att använda Keanu Reeves i rollen som Klaatu, utomjordingen som inte uttrycker några känslor, eftersom, ja, Reeves starka sida är väl inte direkt det där med ett stort känsloregister. (Tänk efter - The Matrix, Johnny Mnemonic, Bill and Ted... hur många ansiktsuttryck visar han upp? Två?)

John Cleese gör ett bejublat inhopp som übersmart professor och Will Smiths son Jaden gör en bra roll som en riktigt enerverande skitunge; min empati sträcker sig tyvärr inte så långt att jag har föredrag med ungen för att hans pappa är död. Men å andra sidan, barn i filmer - nej tack. De är antingen bortskämda brats eller lillgamla genier, och båda sorterna är lika irriterande...

Men nu svamlar jag. Det gör jag ofta, har jag märkt... Hur som helst, som sci-fi/actionfilm funkar The Day... bra, jämför man med orginalet så känns den däremot ganska slätstruken. Men den för trots allt fram sitt moderna budskap ("rädda planeten", till skillnad från orginalets budskap "sluta frukta främlingar") på ett snyggt och relativt underhållande sätt.

Som helhet får den alltså fyra gigantiska robotar av sju möjliga.

The Spirit

Titel: The Spirit

Utgivare: Lionsgate

År: 2008

Produktionsland: USA

Genre: Action komedi noir

Regissör: Frank Miller

Skådespelare: Gabriel Macht, Eva Mendez, Samuel L Jackson, Scarlett Johansson

Var: Filmstaden Luleå, salong 4

Med: Martina, Danne, Kindfalk och 'dreas

Jag gillar serietidnings-filmer, låt mig börja med att säga det. Jag gillar också enkla berättelser, eller snarare ibland behövs det inte en komplicerad berättelse för att göra mig nöjd. Det krävs dock något annat, coola one-liners, snyggt foto eller bara lagom med ögongodis kan räcka. The Spirit är fylld av trevligt ögongodis, Scarlett Johansson ser fantastisk ut mest hela tiden, Gabriel Macht som The Spirit tål att vila ögonen på och Samuel L Jackson är inte heller fel (Samurajkläderna!). Det är heller inget fel på fotot... det funkar lika bra här som det gör i Sin City . På tal om Sin City förresten, gå inte och se The Spirit och vänta er en uppföljare till Sin City, det är den inte. Frank Millers tre serietidningsbaserade filmer (Sin City, 300 och The Spirit) tillhör helt olika genres. Där Sin City är ett skitigt drama med trasiga karaktärer är The Spirit lättsam komedi noir och 300 ren action. Att dra dem alla över en kam är orättvist mot alla tre filmerna.

The Spirit gjorde mig nöjd, men inte mer än så. Storyn följer alla mallar och jag blir inte överraskad en enda gång. Det finns roliga repliker och jag älskar hur det ser ut - från kläder till scenografi till rekvisita - men det är tunt som en Nobless och ungefär lika snabbt över. Om ni är i valet och kvalet om ni ska gå och se The Spirit på bio så råder jag er att vänta på hyr-dvd:n.

Betyget blir tre röda slipsar av sju möjliga.

"I am the Alpha and the Omega, the first and the last, the beginning and the end." Revelation 22:13

Namn: 'dreas

Ålder: gammal

Sysslar med: jobbsökeri, eremitiska- och sociala aktiviteter med eller utan dator

Tittar jag gärna på:: ser nog faktiskt på det mesta, gärna asiatiskt och anime, drama och smart film.. Även om hjärndöd humor eller action KAN vara skoj ibland det också..

Tittar jag inte så gärna på: håller mig skeptisk till svensk film efter dåliga erfarenheter men kan övertygas ibland, inte så mkt för skräck och liknande (inte av skrämselskäl men tycker att de oftast suger), samt filmer som är fel sorts pretantiösa sådana

Vill jag inte gärna erkänna att jag tittar på: dramadiggare är väl en sak, men highschool/collegefilmer dock, heh..

Varför ska ni läsa vad jag skriver om film?: ingen som tvingar er..

Favoritfilmer: allt med Kevin Smith, spagettiwestern, Blade Runner, Serenity,

"Duh duh... duh duh... duh duh duh duh duh duh duh duh duh duh duh duh duh duh... Salsa shark! We're gonna need a bigger boat! Man goes into cage, cage goes into salsa. Shark's in the salsa. Our shark."
- Randall Graves

"- Wer bist du? - Ich bin die Fledermaus!"

(Tysk dubbning av Batman, om det var nån som undrade.)

Namn: Martina

Ålder: I år blir jag 27.

Sysslar med: Arbetslös bibliotekarie, läser böcker och ser på film, umgås med sambon de få gånger han sliter sig från datorn.

Tittar jag gärna på: Det mesta från Disneyfilmer till Star Trek. Trevliga att se på är också Jensen Ackles, Jared Padalecki, Vin Diesel, Johnny Depp, Jake Gyllenhaal och Clive Owen. På damsidan Helena Bonham-Carter, Kate Winslet, Rachel Weisz och Angelina Jolie.

Tittar jag inte så gärna på: Svensk film, pinsamma komedier (t.ex. American Pie), konstnärligt pretentiösa filmer (särskilt om de är svenska).

Vill jag inte gärna erkänna att jag tittar på: Nån enstaka romantisk komedi eller high school-film som jag egentligen inte borde gilla. Det finns ett par stycken - men de är få.

Varför ska ni läsa vad jag skriver om film? For no reason whatsoever! Förutom att jag ser väldigt mycket på film, gillar väldigt olika genrer och på det sättet kan skilja agnarna från vetet åt er. Jag ser skitfilmerna åt er. =)

Favoritfilmer:V for Vendetta, Boondock Saints, Serenity, May, Gosford Park, LotR-trilogin, Star Trek 7, 8 och 9, The Matrix, Tonari no Totoro (Min granne Totoro), Hauru no ugoku shiro (Det levande slottet), Persuasion, Tank Girl, Natural Born Killers, Hotaru no haka (Grave of the Fireflies), Star Wars 4, 5 och 6, Children of Men, Aliens, Clerks 2, Pitch Black... jag kanske ska sluta nu.

"Do you know what the definition of a hero is? Someone who gets other people killed. You can look it up later."
Zoe, Serenity (2005)

"Who am I?" - Bob the Tackling Alzheimers Patient, Scrubs

Ja, som den faktiska skaparen av bloggen så får jag vara först ut - mest för att de andra två är upptagna  för tillfället. Vi har gjort en liten lista som förhoppningsvis avslöjar lite mer om vilka vi är...

Namn: Susanne

Ålder: Tretti-nånting

Sysslar med: Jobbar extra som redigerade och radiotidningsredaktör samt är arbetslös. Jag spelar datorspel och läser böcker samt stickar förutom tittar på film då...

Tittar jag gärna på: Action, smart humor, Johnny Depp, serietidningsfilmer, Vin Diesel, biljakter, sjöslag, Kevin Smith och hans filmer, musikaler,  fantasy, sci-fi, matiné

Tittar jag inte så gärna på: Svensk film, långsamma dramafilmer, porr, fån-humor, krigsfilmer

Vill jag inte gärna erkänna att jag tittar på: Lättsamma highschoolfilmer med lyckligt slut

Varför ska ni läsa vad jag skriver om film? För att jag inte skäms för att jag gillar både dialogdrivna smarta filmer och action med stora explosioner. 

Favoritfilmer: Pirates of the Carribean, Lord of the Rings, Boondock Saints, V för Vendetta, Matrix, Clerks, Clerks II, Dogma, Chicago, Pitch Black

"So you are telling me it was one guy with six guns and he was a senior frigging citizen?" 

Agent Paul Smecker, Boondock Saints (1999)