The Last Winter

Titel: The Last Winter
Utgivare: Antidote Films
År: 2006
Produktionsland: USA/Island
Genre: Skräck
Regissör: Larry Fessenden
Skådespelare: Ron Perlman, James LeGros, Connie Britton
Var: Hemma.
Med: Ensam.

Ron Perlman må vara en av mina älsklingar på vita duken, men tyvärr är hans närvaro inte alltid en kvalitetsstämpel - tvärtom, för han har lyckats göra en hel del skitfilmer i sina dar. (Men han gör alltid bra roller.)

The Last Winter är en av dessa skitfilmer. Det är en inte särskilt skrämmande skräckfilm som dock har ett ganska intressant tema: miljöförstöring. Perlman spelar Ed Pollock, som arbetar för ett oljeföretag och leder ett oljeborrningsprojekt i en hittills orörd del av Alaska. Pollock och hans team, som består av andra oljearbetare samt två miljöforskare, ska dra en isväg för att kunna frakta in oljeborrningsmateriel, men på grund av de växlande temperaturnivåerna tror de båda forskarna att marken inte kommer att hålla för transportfordon.

Spänningar uppstår i den isolerade gruppen, och när en av dess medlemmar försvinner under natten och senare hittas ihjälfrusen i snön, börjar en av forskarna, Hoffman, misstänka att den senaste tidens varma temperatur frigjort gaser som medför hallucinationer och vansinne hos gruppens medlemmar.

Hoffman och Pollock måste bege sig iväg för att skaffa hjälp, men under tiden hinner alla möjliga konstiga saker hända...

En B-film med B-skådisar, skulle jag vilja påstå. Förutom Perlman då, som är en briljant skådis men som inte alltid väljer briljanta filmer (The Mutant Chronicles, anyone?). Perlmans meritlista innefattar ju annars lysande filmer som Rosens namn, Titan A.E., The Last Supper och Hellboy (jo, det ÄR en lysande film).

Ett av problemen som den här filmen lider av är det totala avsaknaden av en röd tråd eller någon form av förklaring på vad som händer. Det ska väl vara ännu mer skrämmande för både karaktärer och publik med icke-förekomsten av ett logiskt - nå ja, filmlogiskt iallafall - skäl till vansinne (förutom det uppenbara, Jorden är på väg att gå under på grund av miljöförstöring och global uppvärmning), men det blir mest tröttsamt: "jaha, nu dog han. Så oväntat." Slutet känns också väldigt bizarrt - det ska förmodligen fungera som en varning i stil med The Day the Earth Stood Still, men blir mest ett stort "Va?"

That said, så måste jag säga att miljön tilltalade mig. Jag gillar hela idén med ett isolerat tillhåll i ett ödsligt vinterlandskap (jag är till exempel all in favor för polarforskningsfartyg, forskningsstationer på Antarktis eller, som här, i Alaska). Rent allmänt funkade dessutom skådespelarinsatserna och produktionen var hyfsat påkostad, ingen überbillig B-skräck alltså. Men The Last Winter höll inte hela vägen - den var inte så genomtänkt som den hade kunnat vara och definitivt inte så skrämmande som den hade kunnat vara, trots de initiala The Thing-vibbarna. Och vad var grejen med de där jäkla korparna?

Nej, den får två stelfrusna lik av fem möjliga. Ska man se undergångsskräck så finns det nog bättre filmer än den här.