Australia

Titel: Australia
Utgivare: 20th Century Fox
År: 2008
Produktionsland: USA/Australien
Genre: Drama, äventyr
Regissör: Baz Luhrmann
Skådespelare: Nicole Kidman, Hugh Jackman, David Wenham
Var: Filmstaden, salong 6.
Med: Mamma.

Oj oj - 2 timmar och 45 minuter episk äventyrfilm med vibbar av allt från Mitt Afrika till Borta med vinden (och vilken random andra världskrigsfilm som helst); så kan man beskriva Australia. Eller så väljer iallafall jag att beskriva Australia.

Grundstoryn påminner inte så lite om Mitt Afrika med Meryl Streep och Robert Redford: kultiverad kvinna reser ut i ödemarken till gård som den äkte maken vurmar för. Kvinnan ifråga är inte alls road av vare sig gården eller vildmarken, men när maken kolar tar hustrun över skötseln av gården, övervinner svårigheter och blir i slutändan mycket älskad av de infödda arbetarna. Ja, och naturligtvis finns där en snygg (vit) karl att inleda ett förhållande med.

Men Australia är mer än bara en film - den är två, kanske rentav tre, för det finns då material så det räcker och blir över. Förutom att rädda gården (dels från ruinens brant, dels från den kallsinnige markägaren och konkurrenten Carney, vars henchman Fletcher är filmens egentlige skurk) måste lady Sarah Ashley (Nicole Kidman) även rädda den lille blandraspojken Nullah från att omhändertas av kyrkan (och staten) samt, förstås, genomleva ett världskrig som efter Pearl Harbor även drabbar Australien.

Filmen hade också gott kunnat kapas ner en halvtimme genom att man skippat alla närbilder på en rödögd och upprörd Nicole Kidman... det var många väldigt långdragna sekvenser då jag bara ville skrika "men kom igen då!"

Det var kul att Luhrmann (som är australiensare) faktiskt valt att använda riktiga australienska skådespelare; Kidman spelade dock britt men både Hugh Jackman och David Wenham (Faramir från LotR!) är ju aussier de också och det måste ha varit skönt för dem att för en gångs skull tala med sin riktiga accent. =) Det enda problemet var att se Faramir spela skurken...

Jag gillade den här filmen. Visst, den var lite för lång, men å andra sidan så är nästan alla filmer nuförtiden minst 2 timmar, oftast närmare 2½, så den var ju inte så mycket längre än genomsnittsfilmen. Inte heller var den sådär över hövan orginell, men det kan jag också förlåta den för. Alla filmer kan ju inte vara orginella.

Australia får fyra didgeridoos av fem möjliga, och ett pluspoäng för att jag faktiskt inte störde mig på ungen (Nullah) en enda gång!