Devour

Titel: Devour
Utgivare: Bigel/Mailer Films
År: 2005
Produktionsland: USA
Genre: Skräck
Regissör: David Winkler
Skådespelare: Jensen Ackles, Shannyn Sossamon, Dominique Swain, William Sadler.
Var: Hos S&A.
Med: Sussi.

Jake Gray (Ackles) upplever märkliga och våldsamma hallucinationer, vakendrömmar, som känns så äkta att han har svårt att skilja dem från verkligheten. På Jakes 21-årsdag visar en av hans vänner honom ett datorspel som inte liknar något annat, och som förklarar hans hallucinationer. The Pathway kryper in i Jakes och hans vänners liv och får dem att göra saker de aldrig skulle ha drömt om, och när människor börjar dö runtomkring dem har saker och ting gått fullständigt överstyr.

Devour är en typisk skräckfilm i många avseenden; längden (90 minuter! översta gränsen för en skräckfilm - efter 1½ timme finns det inte kvar nån att ha ihjäl), persongalleriet (ungdomar, dock något äldre än tonåren) och skräcklet (dvs. antalet liter fejkblod som används). Men det är inte en stalk-and-slash utan filmen försöker istället vara en psykologisk skräckfilm - med mer eller mindre lyckat resultat. Mestadels mindre, tyvärr... Inte direkt skrämmande, som Sussi uttryckte det.

I avsaknad av ett monster att ha ihjäl - tänk Freddie Krueger, Michael Myers eller Jason Vorhees - så är det Satan som står vid skampålen. Amerikaner är ju ganska förtjusta i det här med djävulsdyrkan... När Jake börjar gräva i saken börjar det verka som att The Pathway verkligen är just det, ett sätt för Satan att locka till sig människor - i synnerhet en människa. Jake.

Den stora behållningen i filmen är förstås Jensen Ackles (fan girl mode!) och det är ganska kul att se honom i den här rollen efter att ha sett fyra säsonger av Supernatural. Inte för att Jake Gray och Dean Winchester liknar varandra, utan för att Supernatural (särskilt säsong fyra) och Devour båda tillmäter Djävulen en ganska stor betydelse. =)

Devour får tre vakendrömmar av fem möjliga. Twisten på slutet - och, förstås, Jensen Ackles - hjälper upp betyget rejält, för tyvärr måste jag säga att andra halvan av filmen är hyfsat osammanhängande och hade mått bra av... tja, en bättre regissör kanske? Och kanske en bättre manusförfattare. Men i det stora hela var det rätt underhållande.