Coraline

Titel: Coraline

Utgivare: Universal Pictures

År: 2009

Produktionsland: USA

Genre: Äventyr, fantasy, barn och familj

Regissör: Henry Selick

Skådespelare: Dakota Fanning, Teri Hatcher, Jennifer Saunders, Dawn French, m fl

Var: Hemma

Med: Lördagsgänget (Martina och 'dreas alltså)

Neil Gaiman är en av mina favoritförfattare och det är han som skrivit boken som den här underbara filmen baseras på. Sedan har den omarbetats för att passa som film så klart, en karaktär har lagts till och så vidare, men omarbetningen har gjorts med varsam hand och jag var faktiskt tvungen att kontrollera med boken om Wybie fanns med eller inte.

Handlingen utspelar sig i Pink Palace vilket inte är något fantastiskt sagopalats utan istället ett gammalt hus som delats in i tre lägenheter. Nyinflyttade i den största av lägenheterna är Coraline Jones och hennes hårt arbetande föräldrar. Coraline är nånstans runt 12-13 år gammal och blir fort uttråkad. En regnig dag så hittar hon en liten liten dörr bakom tapeten i vardagsrummet. När hon först tittar bakom den så är det bara en tegelvägg men på natten så öppnas en gång till en annan verklighet - en verklighet där ingenting är tråkigt, alla uttalar hennes namn rätt och hennes föräldrar är roliga och har tid för henne. Men - alla har knappar istället för ögon.

Henry Selick som regisserat och skrivit filmmanuset har tidigare jobbat med Tim Burton, bland annat med Nightmare Before Christmas, och bildspråket och stilen känns onekligen bekant. Hela Coraline är filmad i stop-motion - det vill säga de har byggt dockor, stickat tröjor och skapat miljöerna och bara använt CGI för särskilda effekter. Det ser helt fantastiskt ut, detaljerna är häpnadsväckande och rörelserna både härligt överdrivna och naturliga. Jag påminns en del om Hayao Miazakis filmer vad gäller just rörelserna. Det ligger timmar av hantverk bakom Coraline och hennes värld och på den officiella hemsidan kan man hitta många små filmsnuttar som visar hur de har gjort (jag är speciellt imponerad över kvinnan som stickat de små, små tröjorna och vantarna).

Det här är en utmärkt liten äventyrsfilm som innehåller både skratt och spänning. Jag önskar att jag hade fått möjligheten att se den på bio och den kommer definitivt att få en plats i min dvd-hylla så snart vi har möjlighet. Jag ger filmen sex stroppiga katter av sju möjliga.