lördag 21 februari 2009

Förtrollad

Titel: Förtrollad (Enchanted)
Utgivare: Walt Disney Pictures
År: 2007
Produktionsland: USA
Genre: Romantik, komedi, musikal, barn och familj
Regissör: Kevin Lima
Skådespelare: Patrick Dempsey, Amy Adams, Susan Sarandon
Var: Hemma.
Med: Sambon.

Helt fantastiskt, en smörig romantisk komedi som faktiskt var ganska bra! Det händer inte ofta. Det bästa är ju att Disney haft sån självironi när de gjorde den här filmen; regissören har lyckats proppa in alla Disney-klichéer som finns och det är hur kul som helst. Förutsägbart, men hur kul som helst.

Förtrollad börjar hur som helst som en klassisk Disney-saga i landet Andalasia (tecknat!) med den vackra flickan Giselle som väntar på sin drömprins att dela "true love´s kiss" med. Drömprinsen i fråga, prins Edward, har tyvärr en riktig häxa (pun intended...) till styvmor - tänk Snövit - som verkligen inte vill att Edward ska gifta sig, för då kommer hans hustru att ta över titeln som drottning (logiken flödar; hur kan prins Edwards styvmor vara drottning? Vart är Edwards far, kungen får vi förmoda? Om han är död så är Edward by default kung. Nå ja, hur som helst) och den onda drottningen - återigen, tänk Snövit - reduceras till... ja, ond, bara.

För att undvika detta skickar drottningen Giselle till en plats där det inte finns nåt sånt som "sann kärlek" - Manhattan. (Sex and the City, släng er i väggen.) Giselle, förvirrad, sagoboksnaiv och iklädd en gigantisk brudklänning, börjar förtvivlar leta efter slottet där hon ska gifta sig med prins Edward (så oändligt ironiskt det hade varit om prinsen hetat William...) men blir istället lurad och rentav rånad av de okänsliga New York-borna... Tills, naturligtvis, hon träffar på den stilige advokaten Robert (Manhattan-versionen av en "knight in shining armor"?) och hans lilla dotter Morgan som hjälper henne.

Giselle tror ju förstås fortfarande på sagoboksversionen av kärleken - och allting annat. Scenen där hon får New Yorks duvor, råttor och kackerlackor att hjälpa till med städningen är priceless...

Edward beger sig förstås iväg för att rädda sin one true love, men frågan är om Giselle kommer att vara densamma efter mötet med Manhattan?

Himla söt film! Lite väl mycket av sagovärlden spillde i och för sig över i den riktiga världen (nåja, Manhattan) - hur ofta brukar folk börja spontansjunga och koreografdansa mitt på gatan? Bit too much. Ja ja, det är en musikal. Men ändå.

Kul att se en seg torsdagskväll iallafall, och som sagt fantastiskt kul att den är gjord med glimten i ögat och en blinkning till praktiskt taget alla Disneyfilmsprinsessor/prinsar som hittills uppträtt på vita duken (Snövit och Törnrosa först och främst). Betyget blir 3,5 talande jordekorrar av 5 - och det hade kunnat bli en fyra om inte Susan Sarandon hade varit en aning platt som drottningen och om draken hade varit lite snyggare gjord...

2 kommentarer:

Arina sa...

Jag såg filmen på julafton och då passade det perfekt med en sådan här rolig, snäll och glad film.

Martina sa...

Ja, jag kan tänka mig att det är en fantastisk julfilm. =)