Small Town Folk

Titel: Small Town Folk
Utgivare: Gumboot Pictures
År: 2007
Produktionsland: UK
Genre: Skräck, fantasy, komedi
Regissör: Peter Stanley-Ward
Skådespelare: Chris R. Wright, Warwick Davis, Simon Stanley-Ward
Var: Hemma.
Med: Ensam.

Den här filmen har fått 1,6/5 på Lovefilm och 3,7/10 på IMDb, och kommentarer i stil med "ultra urusel skräckfilm", "har nog inte sett en sämre film", "amatörmässigt utförd med dålig videobakgrund och urusel handling".

Och visst. Det är mer eller mindre en amatörfilm, med en budget på 4000 pund som skådespelarna och filmteamet själva pytsade in i filmen under en fyraårsperiod - och dessutom var det meningen att det skulle bli en kortfilm. Inte helt förvånande gick den straight to dvd.

MEN, jag kan helst klart se hur Peter Stanley-Ward tänkte när han gjorde filmen. Det är en saga, en riktigt ond Bröderna Grimm-saga, som några alldeles vanliga människor hamnar i. I byn Grockleton härskar "The Landlord" på Beesley´s Manor, med hjälp av sina underhuggare (sin familj?) Pike, Pooch och Dobbin. Godsägaren Beesley är ständigt på jakt efter kvinnor som kan föra namnet Beesley vidare - och de stackare som kommer till Grockleton kommer aldrig därifrån...

En hel del av scenerna är filmade med vad som ser ut att vara en målad bakgrund, och själva Beesley´s Manor är, utvändigt, ett kartonghus. Men resultatet blir inte, som man kunde tro, att det ser ut som en tafflig B-film utan det är just den drömliknande effekten som gör hela filmen. Det är scenerna som INTE är filmade på det sättet som ser förjävliga ut, för allt som är filmat "on scene" ute i skogen ser ut som att man använt en dålig handkamera.

De sjukt snygga sagoliknande scenerna lyfter hela filmen, och det gör också vissa av skådespelarinsatserna - de "vanliga" människorna är till största delen ganska taffliga, men Beesley, Pike, Pooch och framför allt Dobbin (scenen där han suger bensin ur Jons bil och kallar den "mamma" - obetalbar! Och det finns många såna komiska inslag - hela konceptet med inavlade bondlurkar är så tacksamt på det sättet) gör lysande roller, och de båda bröderna Crow med sina huvor skulle utan tveka platsa i en Rob Zombie-film (tänk House of 1000 corpses).

Warwick Davis (Willow) gör ett litet men briljant framträdande som "Knackerman#2" och varnar de båda "grocklarna" (dvs. de vanliga människorna) Jon och Susan för att fara till Grockleton. Korkade som de är - som alla är i skräckfilmer - gör de det iallafall, och håller på att gå åt på kuppen.

Tyvärr spårar det ut lite på slutet. I vanlig ordning kan Small Town Folk inte låta bli att hamna i den klassiska skräckfilmsfällan - precis när man tror att allt ordnat sig dyker ett sista monster upp som måste nedkämpas innan eftertexterna börjar rulla... Det bästa slutet hade förstås varit att låta Beesley och Grockleton-borna triumfera, det hade varit en riktigt skräckfilm det! Herregud så obehagligt det hade kunnat bli...

Hade Stanley-Ward lyckats med konststycket att filma alltihop med fejkad bakgrund så att den drömlika stämningen genomsyrat hela filmen - och dessutom gått in och pillat lite mer under klippningen så att filmen blivit mer sammanhållen och intensiv - så hade det här varit en fullträff. Det hade inte heller skadat om storyn varit mörkare, obehagligare, med ett slut som inte skulle kunna vara vilken B-skräckis som helst. (Se Rob Zombie för inspiration, återigen.)

Jag kan inte låta bli att fundera på hur den här filmen hade sett ut om en mästare som Zombie eller kanske Tim Burton hade gjort den. Det hade kunnat bli årtiondets skräckfilm.

Som det är nu får Small Town Folk två och en halv bensinslangar av fem. Den lovar mycket gott, men budgeten och, tyvärr, vissa av skådespelarinsatserna kan inte leva upp till det löftet.